19 June 2013

om omställningarna i kroppen

tröttheten som kom i slutet på februari trodde jag berodde på den enorma ihållande stressen som jag försökt leva med hela början av året. i februari tog praktiken slut, och jag hade semester från både skola och jobb. äntligen kunde man andas! och jag hade lust att sova dygnet runt. men nu när jag tänker på det såhär i efterhand, så var tröttheten kanske det första symptomet. plus den explosionsartade spänningen i bystpartiet, hehe, och en helt sedvanlig men kanske lite långvarigare mensvärk i början av graviditeten - och det förklarade jag bort med att mensen bara var sen på grund av all stress och annan sjuklighet, men ändå var på väg av alla pms-symptom att döma. men nej, det var den inte, kunde jag konstatera ett par veckor senare.

illamåendet började i vecka sju, med något jag trodde var säsongens andra maginfluensa. kunde i efterhand konstatera även här att det möjligen inte var frågan om nåt sånt ändå, eftersom den influensan isåfall höll i i tio långa veckor efter att den började. och illamåendet har verkligen inte varit något att skämta om eller skratta åt... visst står man ut, dag in och dag ut peppade jag mig själv med att illamåendet bara talar om att allt hoppeligen är som det ska med bebisen, men det är så sjukt påfrestande fysiskt att det inte är riktigt klokt. och illamåendet vet ju inget hut, det kommer och går hur det vill, i tid och otid. jag har gått omkring med små frysplastpåsar i byxfickorna, jackfickorna och väskorna hela våren att ta till när illamåendet överraskat mig. no mercy, no shame: jag har kräkts i dedär jävla påsarna mitt på fullpackade eftermiddagsbussar, mitt på stan, i tåget på väg till skolan, i skolan, i matbutiken, på stans varendaste parkeringsplats ungefär, anywhere där toaletten varit upptagen, och ja. listan kan göras lång. hur många sjunka-under-jorden-ögonblick både jag och speciellt jussi upplevt tack vare illamåendet går inte att räkna, hehe. morgonillamåendet var snarare ett dygnet-runt-illamående som var som intensivast från det att jag vaknade till det att jag somnade. men otaliga äro även nätterna jag vakat på toaletten och mått illa som en liten hyena.

och fastän jag inte är kvitt illamåendet till hundra än heller, så är jag ändå så bottenlöst tacksam över att det värsta åtminstone ligger bakom (hoppas jag...). ryggont och möjlig försmak av foglossning har jag också testat, men iallafall tillfälligt blivit av med även dem. och det här med hur jävligt dåligt matsmältningen i kroppen fungerar när det vill sig ska vi inte tala om va, hehe, eller hur sjukt bekvämt och framför allt tjusigt det är med uppsvällda fötter och vrister i sommarvärmen... största aktuella förändringen i kroppen just nu är förstås magen som lååångsamt och tålmodigt växer. jag har ju inte precis något att jämföra med, men just nu känns den liten, lagom bra och lättmedgörlig. så liten att det känns dumt att 'framhäva' den, men ändå så stor att den är pinsam att försöka dölja, hehe.

mitt photoshop har satt sig på tvären och vägrar fungera.
men snart kan jag hoppeligen uppdatera bloggen med någon bild också. 
tillsvidare levererar instagram (@blossas)!

15 June 2013

om plusset

man kunde ju skriva en hel livshistoria om de första 21 veckorna av en graviditet. det finns så mycket jag vill skriva och berätta, för att kunna komma ihåg och återgå till senare. samtidigt som veckorna segar sig framåt och hösten känns oändligt långt borta, känns det som att det var igår det var mars och jussi stormade in i sovrummet klockan halv sex på morgonen innan han skulle iväg till jobbet och sa "herregud! testet visar ju faktiskt positivt?!". jag hade gjort testet bara lite tidigare på toaletten den morgonen, men somnat om medan jag klockade för färdigt resultat och "bara skulle vila ögonen lite".

den känslan. det var ungefär som att någon släppt en tegelsten från tionde våningen rakt i skallen på mig. sådär att hela jordklotet slutade snurra för en hundradelssekund och en miljon tankar rusar genom hjärnsystemet i samma stund. plötsligt står man helt oförberett och oväntat inför ögonblicket då hela livet kommer ändras totalt.

det var inte det att plusset på stickan hade varit särskilt överraskande eller ens övernaturligt, men vi hade kanske gett upp hoppet om det lite grann och precis börjat ställa in oss på helt andra saker. precis flyttat. inlett året med en massa krämpor och så mycket stress. av alla månader på det senaste, hade jag aldrig förväntat mig att det hänt just då. fokusen på just sånt i framtidsplaneringen släppte totalt, och hände det. 

resultatet var oväntat, efterlängtat, chockerande, underbart och ja - hela känslopaletten, i positiva toner. 

topp 5-känslor den dagen.
1. tacksamheten över att min kropp faktiskt är kapabel till att fortplanta sig...
2. se jussi skina som en sol så tidigt den morgonen.
3. ringa till rådgivningen och pipa fram "hej-öööh-jo-att-jag-är-gravid!!!-vad-ska-jag-göra-nu-jag-fattar-ingenting!-hjälp!".
4. sitta i bilen med jussi samma kväll och nervöst fnissa att tänk, det är faktiskt i vårt liv det här händer!
5. ligga med handen över magen och tänka att det ligger en pytteliten typ där inne som är hälften  mig och hälften jussi.
som vi skapat!

12 June 2013

om hur 2013 började

"Brev till dig i magen, 9+1.

Tänk att du verkligen finns där. Någonstans bland allt det andra innanför naveln. Idag var det dags för det första ultraljudet, där det var meningen att klura ut hur gammal du är just nu. Och för att se om du var en frisk böna på rätt ställe, förstås. Och det var du! Jag förklarade för barnmorskan med gråten i halsen att jag aldrig varit så nervös som nu. Och det var sant. Och sen såg jag dig plötsligt dig där på monitorn. Så liten, med världens största huvud! Och ditt hjärta slog! Jag var så lättad, och vågade äntligen andas ut!

Så du är alltså nio veckor och en dag gammal! Det betyder att det fortfarande är 30 veckor och sex dagar kvar tills ditt beräknade födelsedatum i oktober. Det var spännande att skicka över en bild av dig och dina hela 23 millimetrar till din pappa och meddela att allt var alldeles finemang med dig. Det är så vansinnigt underligt att tänka på dig, tänk att du är du och att du finns där. Att du alltid är med mig, inuti mig. Lilla du."

(utkast: mars 2013)